Fartyget var beställt av Vänerns Seglationsstyrelse för att ersätta dess tidigare tjänstefartyg s/s Polstjärnan II. Man ansåg nämligen att: "ett kraftigare fartyg vara av nöden, då betydligt större och tyngre sjömärken hade anskaffats". Kostnaden för fartyget uppgick till 167 000 kronor.

s/s Polstjärnan utnyttjades som tjänstefartyg med sin ursprungliga ångpanna och ångmaskin fram till våren -83, då Seglationsstyrelsen fick sitt fjärde tjänstefartyg m/s Polstjärnan (IV).

Polstjärnan har vid ett flera tillfällen byggts om, bl.a har den tidigare öppna bryggan försetts med en styrhytt. År 1960 gjordes en större ombyggnad på Karlstads Varv. Fartyget förlängdes då med 2,9 meter, byssan breddades och förlängdes med en mäss. Inredningen föröver samt akteröver ändrades.

Ångpanna:
Tillverkad är 1929 vid Motala Verkstad, med tillverkningsnr 2449.
Cylindrisk eldrörspanna, helnitad, med återgående tuber (skotsk) och två st. eldrör för koleldning.
Dimensioner: diameter = 2670 mm, längd = 2520, eldyta 56 m2.

Huvudmaskin:
Tillverkad vid Motala verkstad år 1929, med tillverkningsnr 1257.
Typ : 2-cylindrig compoundmaskin med strålkondensor och Stephenson slidreglering.

Restaurering och underhåll:
Under åren 1989-1990 har oljeeldning och oljetanker demonterats, kolboxarna renoverats och en ny eldstadsinredning för koleldning installerats.

Dieselgeneratorn, som vid Ångbåtssällskapets köp av fartyget, var placerad i maskinrummet, flyttades redan under vintern 1985-86 till det gamla lastrummet och i dess ställe monterades den ursprungliga ångdrivna lysmaskinen, som återfanns på Värmlandsnäs och renoverades.

Fördäcket av trä ersattes med ett ståldäck. Förinredningen samt hytter har renoverats i enlighet med leveransspecifikationen. Bryggvingarna samt styrhytten har renoverats. Båtdäcket har bytts under åren 2001 – 2003.

Reservlysmaskinen, den s.k. Pettern, som var installerad i däckhuset på fördäck, har demonterats och ersatts med att batterirum. Elsystemet, som hade ändrats från 24 volts likström till 220/380 volts växelström, har ändras tillbaka till 24 volt och var klar 1994.

Sommaren 2006 upptäcktes en allvarlig skada i ångpannan. De flesta tuberna fick bytas ut. Och i samband med det byttes även skorstenen ut. Fartyget låg stilla under två säsonger för dessa reparationer. Samtidigt fick föreningen en ny vinterhamn vid Lamberget med större och bättre utrymme samt staket runtom.

Säkerheten ombord:
s/s Polstjärnan är certifierad för passagerartrafik och är klassad för 75 passagerare.
Vid varje tur finns en behörig och ansvarig befälhavare samt behörig besättning ombord.
Fartyget är utrustat med två stycken livflottar med plats för 100 passagerare samt två livbåtar.
Räddningsvästar finns till samtliga passagerare ombord.

Besättningen, som utgörs av ideellt arbetande medlemmar av Ångbåtssällskapet, övas regelbundet med eldsläckning, rökdykning, livbåtsövningar och man-över-bord åtgärder.

Sjöfartsverket ansvarar för kontroll av fartygets sjövärdighet och besättningens kompetens.

År 1946 övertog Karlstad Hamn fartyget och ägde henne fram till 1988. då hon överläts till AB Polstjärnan, som kommer att bevara henne som teknikhistoriskt minnesmärke.

Från början var Tingvalla försedd med en Wennebergsbyggd ångmaskin på 300 hk. År 1960 utbyttes ångmaskinen mot en 5-cylindrig Seffle-maskin från Br. Bruce i Säffle, på 515 hk. Sveriges numera största, i bruk varande, ”tändkulemotor" (semidiesel).

Tingvalla har flera gånger genomgått smärre förändringar, den mest genomgripande förändringen skedde 1960 i samband med maskinbytet. Då byggdes den tidigare öppna bryggan in och skorstenen byttes ut till en med modernare snitt.

Efter övertagandet av Tingvalla har Ångbåtssällskapet Polstjärnan påbörjat en omfattande restaurering av fartyget. Bl.a har huvudmaskinen renoverats och en ny värmepanna för centralvärme har installerats. Förinredningen har restaurerats i enlighet med original-ritningarna och byssainredningen har återställts till i möjligaste mån ursprungligt skick. Reservoljetankarna i skansen, under akterdäck har demonterats och skansen har återfått sitt ursprungliga utseende. Bryggdäcket har återställts till originalutseende och den moderna skorstenen har ersatta med en kopia av den gamla. Plastlivbåten har ersatts med en inköpt ”livbåt” av trä, från en gammal segelskuta.

Vid varje tur finns en behörig och ansvarig befälhavare samt behörig besättning ombord.

Båten var beställd av Klarälvens Flottningsförening redan i november 1944, men levererades inte förrän 1946. Detta på grund av att C J Wennbergs Mekaniska Verkstad hade problem med ”konflikter på verkstaden”. Dessa konflikter pågick under tiden 5 februari till den 9 juli 1945, och därför kunde inte båten levereras förrän 15 april 1946. Bogserbåten var för att tjänstgöra på Norsälven nerströms Edsvalla Bruk.

På 1960-talet övertogs båten av Moelven / Norsälvens Sågverk.

Bogserbåten var vid leveransen utrustad med en Ellwe Diesel Marin motor, typ 2 EB på 50 hk.

LUSTEN 6 fick Sefflemotorn installerad hos Karlstads Flottningsförening vintern 1956-57. Motorn hade tidigare varit monterad i Karlstads bogserare ”Tingvalla II”. Båten utrustades även en ställbar propeller av samma fabrikat.
LUSTEN 6 är en av de kända timmerbogserarna på Klarälven och är alla uppkallade av sjön Lusten i norra Värmland. Klarälvens Flottningsförening som var en av de sista aktiva flottningaföreningarna i Sverige, nanngav sina bogser-båtar och arbetsbåtar efter sjöar i Värmland.
Flottningen är sedan länge nerlagd men minnet av Lustenbåtarnas tändkule-motorer lever kvar bland de äldre och medelålders i Karlstad. Av båtarna är ett fåtal renoverade. Lusten 2 är uppställd som lekbåt på Värmlands Museum och Lusten 8 finns på Flottningsmuseet i Forshaga.
LUSTEN 6 var kvar som en av de sista Lustenbåtarna i flottningsföreningen. Den blev utsrustad med en renoverad Sefflemotor från Br. Bruce i Säffle. Maskinen var en 2 cylindrig tändkula på 90 hk. Den installerades vintern 56-57 efter det att KFF beslutade att ersätta den ursprungliga Ellwe-motorn.